http://www.themillions.com/2012/03/the-efficient-distribution-of-divine-breath-goncalo-m-tavares-joseph-walsers-machine.html
Att lära sig be i den tekniska tidsåldern
Lenz Buchmann är läkaren som trots att han är så skicklig med skalpellen ändå anser att hans beundrarskara inte är tillräckligt stor i sjukhusmiljön. Därför tar han efter faderns och broderns död familjens namn i egna händer och ger sig in i politiken i en stad utan namn. Han lierar sig med makten.
Buchmann är den skarpsinnige och kallt logiske mannen med en hemlig last. Han tycker så mycket om att betittas att han föredrar att ha åskådare i den hemligaste av alla akter samtidigt som han är fullt kapabel att hemlighålla allt som behöver hemlighållas för att nå sina mål inom politiken.
GMT, eller Gonçalo M. Tavares, lyckas med konststycket att ge denne Buchmann en allegorisk gestaltning genom fadern som uppfostrade honom till att tro att det enda som man måste trotsa i livet är rädslan. Rädsla undergräver nämligen människan och är bara till för den fege, ansåg fadern.
Lenz Buchmann hör definitivt inte till de fega och till och med på dödsbädden trotsar han rädslan. Skönlitteratur är skönlitteratur och inte politik, men i denna bok tar författaren tempen på vår tid och visar med sina ibland själslösa karaktärer att motståndet är livsnödvändigt hos oss som tror att vi står utanför. Tavares vänder på verkligheten och belyser den ur ett perspektiv som gör att man ibland tappar andan, och undrar: vad är det han skriver? vad är det som visar sig i texten?
Det slår mig att författarens tycks göra upp med det förflutna, i en stat som inte längre finns. Eller kanske den fortfarande existerar i regeringskorridorer där makthungrande människor inte drar sig för att starta krig.
Denna kafkastämda roman som på svenska torde få titeln Att lära sig be i den tekniska tidsåldern är den tredje romanen i Gonçalo M. Tavares serie om fyra Svarta böcker, varav vilka endast en ännu utkommit på svenska: romanen Ernst och Mylia, som på originalspråket heter Jerusalem. Med den sistnämnda romanen från 2005 fick författaren motta en rad priser och han har översatts till många språk. Många anser Gonçalo M. Tavares som Portugals mest betydande samtida författare. Han är 42 år, enormt produktiv och har även ägnat sig åt att skriva böcker för barn och unga i form av filosofiska betraktelser om verklighetens dubbelhet.
Denna svarta tetralogi är inget att ge sig i kast med för den deckarfrälste, men är en verklig utmaning för den som vill läsa romaner som kräver lite mer. Författaren har en egen simplistisk stil (för att vara portugis) som på något sätt passar innehållet och GMT hör definitivt till de nydanande författarna inte bara i sitt hemland. Han är intressant för att han är annorlunda och vågar hålla sig till att utmana ämnet etik och moral, som hos Tavares diskuteras i en nyare form som lämpar sig för vårt århundrade. Det ger en särskild känsla att läsa Gonçalo M. Tavares på originalspråk, för även den som just håller på att lära sig portugisiska har stor behållning av hans prosa.
Författaren kommer att medverka på bokmässan i höst och jag ser framemot att höra honom berätta om sitt arbete, för min första läsning av honom väcker frågor.
http://www.bokus.com/bok/9781564786272/learning-to-pray-in-the-age-of-technique/
