Jo, jag sade just att jag tycker så mycket om att läsa böcker som inte är det jag förväntar mig. Sådant som överraskar och som jag kan gå tillbaka till, gillar jag. Som nu, den alldeles, alldeles nyöversatta och pinfärska boken Stadsdelen av GMT (Jag kallar Goncalo M. Tavares för GMT, för jag har ingen cedilj på mitt tangentbord).
Hans fantastisk filosofiska och underfundigt lekfulla serie böcker som han kallar för "Os Senhores" (Herrarna) har fått svensk språkdräkt av nobelprisöversättaren Hans Berggren. Jag bläddrar i boken med andakt. Trehundrasextiofyra sidor. Lite av en bibel har det blivit med en sida per dag i ett helt år, kan man tänka. På svenska heter serien Stadsdelen och sluter samman alla herrarna som blivit grannar i den svenska upplagan.
Herr Valéry och herr Brecht och herr Swedenborg samsas med herr Calvino och herr Eliot samt den för oss i Sverige ganska okände herr Juarroz. Men jag kanske är ute på hal is när jag säger det, för det är nog bara jag som törs visa min okunnighet genom att säga så. Tur att det finns google så man kan googla och få veta vem Juarroz var. Ja, se där: Så här skriver herr Juarroz: "Ibland kan vi tro att vi vet nåt . . . en dag ska jag hitta ordet" och "hur ska man älska det som är inte är fulländat". Vackert. Otroligt vackert och det liksom passar med GMTs författarskap, som de senaste åren varit otroligt produktivt, nästan som om han försöker bli klar med något. Han kanske bygger fram en annan verklighet. Han lyckas i alla fall övertyga mig om att verkligheten inte är så enkel alla gånger. De har det ganska tufft emellanåt, herrarna.
Precis som herr Valéry och herr Brecht var herr Juarroz poet. Han hette Roberto i förnamn och föddes samma år som min pappa i tänkarnas land, som i Robertos fall hette Argentina. Juarroz är död precis som de andra herrarna. Söker GMT månntro de döda poeternas sällskap? eftersom jag begripit att de andras förnamn också är litterära: Paul, Berthold och Thomas med mellannamnet S. samt Italo och Emmanuel. Men hur i herrans namn fick GMT in den sistnämnde här?? Emmanuel Swedenborg, ni vet svensken som faktiskt bodde på Tegnérgatan och nu har en kyrka där i sitt namn. Han som talade med änglar och demoner och hade sitt lilla filosofirum på Skansen.
Men det är just detta som är så KUL med GMT. Han överraskar!! Han överraskar verkligen. http://www.bokus.com/bok/9789187179020/stadsdelen/
Gonçalo M. Tavares (1970)
http://www.themillions.com/2012/03/the-efficient-distribution-of-divine-breath-goncalo-m-tavares-joseph-walsers-machine.html
Att lära sig be i den tekniska tidsåldern
Lenz Buchmann är läkaren som trots att han är så skicklig med skalpellen ändå anser att hans beundrarskara inte är tillräckligt stor i sjukhusmiljön. Därför tar han efter faderns och broderns död familjens namn i egna händer och ger sig in i politiken i en stad utan namn. Han lierar sig med makten.
Buchmann är den skarpsinnige och kallt logiske mannen med en hemlig last. Han tycker så mycket om att betittas att han föredrar att ha åskådare i den hemligaste av alla akter samtidigt som han är fullt kapabel att hemlighålla allt som behöver hemlighållas för att nå sina mål inom politiken.
GMT, eller Gonçalo M. Tavares, lyckas med konststycket att ge denne Buchmann en allegorisk gestaltning genom fadern som uppfostrade honom till att tro att det enda som man måste trotsa i livet är rädslan. Rädsla undergräver nämligen människan och är bara till för den fege, ansåg fadern.
Lenz Buchmann hör definitivt inte till de fega och till och med på dödsbädden trotsar han rädslan. Skönlitteratur är skönlitteratur och inte politik, men i denna bok tar författaren tempen på vår tid och visar med sina ibland själslösa karaktärer att motståndet är livsnödvändigt hos oss som tror att vi står utanför. Tavares vänder på verkligheten och belyser den ur ett perspektiv som gör att man ibland tappar andan, och undrar: vad är det han skriver? vad är det som visar sig i texten?
Det slår mig att författarens tycks göra upp med det förflutna, i en stat som inte längre finns. Eller kanske den fortfarande existerar i regeringskorridorer där makthungrande människor inte drar sig för att starta krig.
Denna kafkastämda roman som på svenska torde få titeln Att lära sig be i den tekniska tidsåldern är den tredje romanen i Gonçalo M. Tavares serie om fyra Svarta böcker, varav vilka endast en ännu utkommit på svenska: romanen Ernst och Mylia, som på originalspråket heter Jerusalem. Med den sistnämnda romanen från 2005 fick författaren motta en rad priser och han har översatts till många språk. Många anser Gonçalo M. Tavares som Portugals mest betydande samtida författare. Han är 42 år, enormt produktiv och har även ägnat sig åt att skriva böcker för barn och unga i form av filosofiska betraktelser om verklighetens dubbelhet.
Denna svarta tetralogi är inget att ge sig i kast med för den deckarfrälste, men är en verklig utmaning för den som vill läsa romaner som kräver lite mer. Författaren har en egen simplistisk stil (för att vara portugis) som på något sätt passar innehållet och GMT hör definitivt till de nydanande författarna inte bara i sitt hemland. Han är intressant för att han är annorlunda och vågar hålla sig till att utmana ämnet etik och moral, som hos Tavares diskuteras i en nyare form som lämpar sig för vårt århundrade. Det ger en särskild känsla att läsa Gonçalo M. Tavares på originalspråk, för även den som just håller på att lära sig portugisiska har stor behållning av hans prosa.
Författaren kommer att medverka på bokmässan i höst och jag ser framemot att höra honom berätta om sitt arbete, för min första läsning av honom väcker frågor.
http://www.bokus.com/bok/9781564786272/learning-to-pray-in-the-age-of-technique/
Just nu läser jag en bok som måste tas in långsamt och försiktigt så att man kan börja försöka förstå lite mer än bara orden i de horribla scener som spelas upp undan för undan i texten.
Det kan ju inte vara meningen att författaren bra vill visa mig hur galen och grym världen är?
Nej, han vill nog visa mig något annat, något motsatt. Tvärtom, liksom. Jag kanske skulle försöka läsa boken baklänges??? Boken jag läser heter: Att lära sig be i teknikens århundrade...
Jag får inte ge upp för det känns som att ta pulsen på världen: Greenwich Mean Time, eller...
http://www.mertin-litag.de/authors_htm/Tavares-G.htm
Här tänker arbetsmyran Myria skriva om nyare litteratur. Sådan som annars inte kommenteras i Sverige men väl på andra platser i världen.
